Nu i december arbetar min avdelning med ett julprojekt där vi utgår från en bok. Vi läser boken för barnen, sedan har vi delat in barnen i 12 små grupper och så har vi 12 olika uppgifter, en till varje grupp. Varje dag dras en grupp som får skapa något som har med boken att göra. Hela projektet ska avslutas med en teater av det som barnen har skapat utifrån boken.
Denna gång har jag valt att aktivt dokumentera projektets gång, för att fånga den röda tråden. Jag använder ipaden för att lätt ha tillgång till materialet direkt. Jag använder appen Evernote där jag lägger in bilder som jag har tagit av vårt projekt arbete. Sedan sätter jag mig ner med barnen och pratar och reflektera kring detta, om det vi har gjort under dagen och skriver anteckningr av det de säger till bilderna.
Denna kursen har gjort mig mer medveten om vikten att dokumentera för att kunna synliggöra vårt arbete men också mitt och barnens läroprocess. Jag hoppas att detta dokumentationssätt ger mig denna möjligheten att kunna synliggöra detta. Utmaningen i detta är att ställa rätt frågor till barnen så de får reflektera över sitt lärande i vårt projekt. Fortsättning följer...
tisdag 6 december 2011
måndag 28 november 2011
Ljudbild eller synvilla? -en bok om filmljud och ljuddesign
Detta var en bok som jag hade svårt att relatera till, men ändå fanns det små saker som var intressanta.
Boken handlar om hur man gör film, men framförallt hur man använder ljud på olika sätt.
Dykhoff (2002:13) förklarar att det finns ett ljudteam som spelar in ljudet för sig. Sedan finns det ett filmteam som spelar in bilden för sig. Detta klipper man sen och då klipper man bilden först och ljudet sen (ljudläggning).
Filmteknikens utveckling
Under stumfilmstiden hade regissören ingen kontroll då det saknades synkront ljud. Som åskådare kunde man få olika upplevelser av filmen beroende på var man såg den. På vissa ställen kunde filmen ackompanjeras av musiker och på ett annat ställe kunde det finnas en berättare som läste repliker till filmen.
Slutet av 1920-talet blev det möjligt att spela in och upp ljud som var helt synkront med bild, vilket gjorde att regissören fick kontroll över ljudet. Så småningom kom man på att man kunde dubba film, detta för att kunna visa filmerna utomlands. Av ekonomiska skäl visades dubbade filmer bara i stora språkområden. I Skandinavien kom man på lösningen att texta filmerna.
Dykhoff (2002:25) menar att ljudberättande är ljudets roll i en film. En bra muntlig berättare i film använder:
- olika tonfall
- gester och grimaser
- pauser
- mycket information, så intresset hålls vid liv.
I radio använder en bra berättare bland annat:
- olika tonfall och röststyrka
- ljudeffekter och musik för att illustrera känslor och stämningar.
Något som jag tyckte var intressant var när Dykhoff (2002:59) skriver om hörselintryck. Han menar att all hörselintryck vi får bearbetas av hjärnan. Där hjärnan gallrar vad som ska släppa igenom till "mitt" medvetande. Han menar även att vi hör hela tiden ljud från t.ex. vår kropp utan att vara medvetna om det.
Det är krångligt och tidskrävande att göra film. T.ex. Spelar man ofta in olika scener i samma studio, då man lägger på effktljud efteråt för att få fram rätt stämning. I filmen blir åskådaren "lurad" av ljuden. För man försöker göra ljudet så verklighets troget som möjligt för att vi som åskadare inte ska ana att filmen har spelats in i en studio. Dykhoff (2002:38) menar att "hörselintryck är mindre precisa än synintryck försöker vi automatiskt med synens hjälp befästa det vi hör".
Vi får inte lov att glömma att "Tal är det viktigaste mänskliga kommunikationsmedlet." (Dykhoff 2002:27)
Litteratur
Dykhoff, Klas, 2002. Ljudbild eller synvilla? -en bok om filmljud och ljuddesign. Liber, Malmö
Boken handlar om hur man gör film, men framförallt hur man använder ljud på olika sätt.
Dykhoff (2002:13) förklarar att det finns ett ljudteam som spelar in ljudet för sig. Sedan finns det ett filmteam som spelar in bilden för sig. Detta klipper man sen och då klipper man bilden först och ljudet sen (ljudläggning).
Filmteknikens utveckling
Under stumfilmstiden hade regissören ingen kontroll då det saknades synkront ljud. Som åskådare kunde man få olika upplevelser av filmen beroende på var man såg den. På vissa ställen kunde filmen ackompanjeras av musiker och på ett annat ställe kunde det finnas en berättare som läste repliker till filmen.
Slutet av 1920-talet blev det möjligt att spela in och upp ljud som var helt synkront med bild, vilket gjorde att regissören fick kontroll över ljudet. Så småningom kom man på att man kunde dubba film, detta för att kunna visa filmerna utomlands. Av ekonomiska skäl visades dubbade filmer bara i stora språkområden. I Skandinavien kom man på lösningen att texta filmerna.
Dykhoff (2002:25) menar att ljudberättande är ljudets roll i en film. En bra muntlig berättare i film använder:
- olika tonfall
- gester och grimaser
- pauser
- mycket information, så intresset hålls vid liv.
I radio använder en bra berättare bland annat:
- olika tonfall och röststyrka
- ljudeffekter och musik för att illustrera känslor och stämningar.
Något som jag tyckte var intressant var när Dykhoff (2002:59) skriver om hörselintryck. Han menar att all hörselintryck vi får bearbetas av hjärnan. Där hjärnan gallrar vad som ska släppa igenom till "mitt" medvetande. Han menar även att vi hör hela tiden ljud från t.ex. vår kropp utan att vara medvetna om det.
Det är krångligt och tidskrävande att göra film. T.ex. Spelar man ofta in olika scener i samma studio, då man lägger på effktljud efteråt för att få fram rätt stämning. I filmen blir åskådaren "lurad" av ljuden. För man försöker göra ljudet så verklighets troget som möjligt för att vi som åskadare inte ska ana att filmen har spelats in i en studio. Dykhoff (2002:38) menar att "hörselintryck är mindre precisa än synintryck försöker vi automatiskt med synens hjälp befästa det vi hör".
Vi får inte lov att glömma att "Tal är det viktigaste mänskliga kommunikationsmedlet." (Dykhoff 2002:27)
Litteratur
Dykhoff, Klas, 2002. Ljudbild eller synvilla? -en bok om filmljud och ljuddesign. Liber, Malmö
måndag 21 november 2011
Portfolio
I mitt arbetslag arbetar vi med en portfoliomodell som utgår från ett utvecklingspsykologiskt perspektiv (Wehner-Godee, 2010:11). Där synliggör vi barnens språkliga, kognitiva, sociala, emotionella och den motoriska utvecklingen. Genom att arbeta med portfolio, menar Ellmin (2003:21) att man använder ett utvärderingsmaterial där man kan spegla barnets utveckling och lärande. De anser också att det är ett nödvändigt komplement för att kunna förverkliga läroplanens syfte.
Enligt Med läroplanen på fickan (2006:56) ska förskolläraren ansvara för "att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande".
Det är viktigt att komma ihåg att det man dokumenterar ska vara något viktigt som säger något om barnets lärande och speglar en utveckling (Ellmin 2003:22). Något som vi måste hinna med mer i vårt portfolioarbete, men även i vår pedagogiska dokumentationsarbete är att reflektera! Jag kan känna att man bör ha tiden att dokumentera och reflektera i anslutning till lärandet annars är det lätt att det glöms bort. Ellmin (2003:39) förklarar att "konstruktivismen utgår från att vi lär oss när vi reflekterar kring det vi upplever och därigenom konstruerar vår förståelse av den värld vi lever i". Det vill säga att vi har en förståelse för den information vi har fått och vi gör något med den. När vi använder denna kunskap i nya situationer så har vi förstått vad vi har lärt oss. Detta är det jag anser vi måste bli duktiga på, att fånga just detta, då ser vi barnets läroprocess. Ellmin (2003:121) refererar till professor Howard Gardner som menar att det är viktigt att se varje barn som kompetenta. Att det är vår "pedagogiska uppgift att lyfta fram och synliggöra varje barns starka sidor och bekräfta dessa i ord och handling i den verkliga situationen.
En portfolio ska visa vad och hur barnet har lärt sig. Ellmin (2003:25) menar att en bra portfolio är byggd på följande moment:
1. Insamling 2. Urval 3. Organisering 4. Presentation och 5. Samtal.
För mig och mitt arbetslag skulle detta betyda just nu:
1. Fotografera 2. Välja kort 3. Lägga in bilderna i dokumentet 4. Reflektera, komentera och skriva ut och 5. Utvecklingssamtal.
Det är vi pedagoger som sitter och arbetar med portfolion och oftast blir det en gång på termin (innan utvecklingsamtalet). Problemet med att vi sitter och gör portfolionerna är att det inte är min portfolio. Ellmin (2003:38) menar "endast den som befinner sig i situationen kan beskriva hur han/hon tänker, känner och handlar". Hur ska jag som pedagog kunna veta det? Det jag kan göra är att studera bilden och koppla ihop den till läroplanen. Ellmin (2003:22) menar att portfolion är en skapande process, något som läraren och eleven skapar tillsammans. Det är nu som jag börjar fundera om man gör det för krångligt!? Varför ta kort med digitalkameran, föra över till datorn, lägga in i ett powerpoint dokument, skriva text, skriva ut och sätta in i barnets portfoliopärm!? Sedan används de endast vid utvecklingsamtalen och sedan får barnen ta hem pärmen när de slutar hos oss, för skolan vill inte ha dem. Det är nu i samband med denna kursen som jag mer och mer funderar på hur kan man göra en portfolio med hjälp av ipaden? Jag insåg hur smidigt det var att använda garageband för att spela in barnens tankar och reflektion kring vårt kartarbete. Med ipaden kan jag både ta stillbilder och filma för att synliggöra barnets lärande och utveckling. Men hur gör jag en " portfolio"? Är det viktigt att barnen får med sig en portfolio med sig hem när de slutar? Kan de det när man gör den på ipaden? Jag bollade mina tankar med mina kurskamrater (Anne-Lee och Camilla) och insåg att vi är väldigt nyfikna på att att testa ipaden som dokumentationsverktyg och vi gav varandra tips och ideer på appar som skulle kunna användas. Fördelen med pappersportfolio är att den blir mer tillgänglig för barnen, då de kan sitta och titta i den. Däremot kan man göra så mycket mer med ipaden då man även kan filma och spela in ljud. Fördelen som jag också kan se är att allt material finns i ipaden. Skulle de vilja ha hem det kan man använda mail eller usb-stick. Precis som Ellmin (2003:178) nämner måste man diskutera och utreda frågor kring digitalaportfolion innan det kan införas. Däremot kan man testa sig fram för att ha något att diskuttera i arbetslaget längre fram när vi är redo att ta emot detta digitalaverktyg i verksamheten.
Litteratur:
Ellmin, Roger&Birgitta (2003) Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik Gothia, Stockholm
Wehner- Godee, Christina (2010) Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber, Stockholm
Wiklund Dahl, Eva (2006) Med läroplanen på fickan. Lpfö 98/10. Fortbildning, Stockholm.
Enligt Med läroplanen på fickan (2006:56) ska förskolläraren ansvara för "att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande".
Det är viktigt att komma ihåg att det man dokumenterar ska vara något viktigt som säger något om barnets lärande och speglar en utveckling (Ellmin 2003:22). Något som vi måste hinna med mer i vårt portfolioarbete, men även i vår pedagogiska dokumentationsarbete är att reflektera! Jag kan känna att man bör ha tiden att dokumentera och reflektera i anslutning till lärandet annars är det lätt att det glöms bort. Ellmin (2003:39) förklarar att "konstruktivismen utgår från att vi lär oss när vi reflekterar kring det vi upplever och därigenom konstruerar vår förståelse av den värld vi lever i". Det vill säga att vi har en förståelse för den information vi har fått och vi gör något med den. När vi använder denna kunskap i nya situationer så har vi förstått vad vi har lärt oss. Detta är det jag anser vi måste bli duktiga på, att fånga just detta, då ser vi barnets läroprocess. Ellmin (2003:121) refererar till professor Howard Gardner som menar att det är viktigt att se varje barn som kompetenta. Att det är vår "pedagogiska uppgift att lyfta fram och synliggöra varje barns starka sidor och bekräfta dessa i ord och handling i den verkliga situationen.
En portfolio ska visa vad och hur barnet har lärt sig. Ellmin (2003:25) menar att en bra portfolio är byggd på följande moment:
1. Insamling 2. Urval 3. Organisering 4. Presentation och 5. Samtal.
För mig och mitt arbetslag skulle detta betyda just nu:
1. Fotografera 2. Välja kort 3. Lägga in bilderna i dokumentet 4. Reflektera, komentera och skriva ut och 5. Utvecklingssamtal.
Det är vi pedagoger som sitter och arbetar med portfolion och oftast blir det en gång på termin (innan utvecklingsamtalet). Problemet med att vi sitter och gör portfolionerna är att det inte är min portfolio. Ellmin (2003:38) menar "endast den som befinner sig i situationen kan beskriva hur han/hon tänker, känner och handlar". Hur ska jag som pedagog kunna veta det? Det jag kan göra är att studera bilden och koppla ihop den till läroplanen. Ellmin (2003:22) menar att portfolion är en skapande process, något som läraren och eleven skapar tillsammans. Det är nu som jag börjar fundera om man gör det för krångligt!? Varför ta kort med digitalkameran, föra över till datorn, lägga in i ett powerpoint dokument, skriva text, skriva ut och sätta in i barnets portfoliopärm!? Sedan används de endast vid utvecklingsamtalen och sedan får barnen ta hem pärmen när de slutar hos oss, för skolan vill inte ha dem. Det är nu i samband med denna kursen som jag mer och mer funderar på hur kan man göra en portfolio med hjälp av ipaden? Jag insåg hur smidigt det var att använda garageband för att spela in barnens tankar och reflektion kring vårt kartarbete. Med ipaden kan jag både ta stillbilder och filma för att synliggöra barnets lärande och utveckling. Men hur gör jag en " portfolio"? Är det viktigt att barnen får med sig en portfolio med sig hem när de slutar? Kan de det när man gör den på ipaden? Jag bollade mina tankar med mina kurskamrater (Anne-Lee och Camilla) och insåg att vi är väldigt nyfikna på att att testa ipaden som dokumentationsverktyg och vi gav varandra tips och ideer på appar som skulle kunna användas. Fördelen med pappersportfolio är att den blir mer tillgänglig för barnen, då de kan sitta och titta i den. Däremot kan man göra så mycket mer med ipaden då man även kan filma och spela in ljud. Fördelen som jag också kan se är att allt material finns i ipaden. Skulle de vilja ha hem det kan man använda mail eller usb-stick. Precis som Ellmin (2003:178) nämner måste man diskutera och utreda frågor kring digitalaportfolion innan det kan införas. Däremot kan man testa sig fram för att ha något att diskuttera i arbetslaget längre fram när vi är redo att ta emot detta digitalaverktyg i verksamheten.
Litteratur:
Ellmin, Roger&Birgitta (2003) Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik Gothia, Stockholm
Wehner- Godee, Christina (2010) Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber, Stockholm
Wiklund Dahl, Eva (2006) Med läroplanen på fickan. Lpfö 98/10. Fortbildning, Stockholm.
söndag 30 oktober 2011
Min läranderesa
Det är alltid lika kul att gå på kursträffarna. Varje gång lär man sig något nytt. Min lärgrupp är helt fantastisk och vi kan delge varandra tankar och ideer. Jag känner att vi tar vara på varandras kunskaper i gruppen och att alla blir hörda.
Kursuppgifterna har varit givande och man har fått möjlighet att reflektera över sitt lärande. Uppgiften att skriva om pedagogiskdokumentation vad, hur och varför fick mig att reflektera över vad vi gör nu. Vi dokumenterar mycket och framför allt i form av fotografier. Dessa används i barnens portfolio, i fotoramen eller som dokumentation på väggen, men sen då!? För att vi ska göra vår dokumentation pedagogisk så får vi inte glömma att reflektera runt det vi gör framför allt tillsammans med barnen så vi ser deras läroprocess. Den senaste uppgiften vi gjorde i garageband var rolig både för mig och barnen. Barnen tyckte det var spännande att spela in sin röst och att sedan få lyssna på sig själv. Tyckte det var en givande uppgift då man kunde sitta ner med barnen och reflektera över temat vi har arbetat med och att det synliggjorde barnens läroprocess. För mig blev det ett nytt sätt att kunna dokumentera!
Jag insåg väldigt snabbt att man är duktig på att dokumentera men det var sällan man kunde kalla den för pedagogisk dokumentation. Detta har blivit tytdligare för mig och det tar jag med mig i mitt arbete. Litteraturen som vi har läst har fått mig att inse hur viktigt det är att få tiden att kunna reflektera enskilt, med arbetskamrater och med barnen över sitt/vårt lärande. Min stora fråga som jag fortfarande inte har svar på är hur man ska få tid att göra detta då vi har dessa stora barngrupper!? Jag hoppas och tror att ipaden kommer underlätta vårt dokumentations arbete. Jag ser framemot att börja processen med att diskutera med mitt arbetslag och enhet hur vi skulle kunna använda ipaden i vårt pedagogiska arbete.
Det som kändes skrämande i början av kursstarten var att vi skulle blogga, men jag insåg väldigt snabbt att det inte alls var svårt, utan riktigt roligt :-)
Att använda ipaden med barn är helt fantastisk. Varje gång blir man fasinerad över hur fort de lär sig. De gånger jag har haft med mig paddan till avdelningen har barnen varit helt överlyckliga! Genom kursens gång och har vi fått tips på bra appar som går att använda i vårt pedagogiska dokumentations arbete, vilket jag uppskattar. Det har varit en lärorik första del av kursen och ser framemot nästa moment!
Kursuppgifterna har varit givande och man har fått möjlighet att reflektera över sitt lärande. Uppgiften att skriva om pedagogiskdokumentation vad, hur och varför fick mig att reflektera över vad vi gör nu. Vi dokumenterar mycket och framför allt i form av fotografier. Dessa används i barnens portfolio, i fotoramen eller som dokumentation på väggen, men sen då!? För att vi ska göra vår dokumentation pedagogisk så får vi inte glömma att reflektera runt det vi gör framför allt tillsammans med barnen så vi ser deras läroprocess. Den senaste uppgiften vi gjorde i garageband var rolig både för mig och barnen. Barnen tyckte det var spännande att spela in sin röst och att sedan få lyssna på sig själv. Tyckte det var en givande uppgift då man kunde sitta ner med barnen och reflektera över temat vi har arbetat med och att det synliggjorde barnens läroprocess. För mig blev det ett nytt sätt att kunna dokumentera!
Jag insåg väldigt snabbt att man är duktig på att dokumentera men det var sällan man kunde kalla den för pedagogisk dokumentation. Detta har blivit tytdligare för mig och det tar jag med mig i mitt arbete. Litteraturen som vi har läst har fått mig att inse hur viktigt det är att få tiden att kunna reflektera enskilt, med arbetskamrater och med barnen över sitt/vårt lärande. Min stora fråga som jag fortfarande inte har svar på är hur man ska få tid att göra detta då vi har dessa stora barngrupper!? Jag hoppas och tror att ipaden kommer underlätta vårt dokumentations arbete. Jag ser framemot att börja processen med att diskutera med mitt arbetslag och enhet hur vi skulle kunna använda ipaden i vårt pedagogiska arbete.
Det som kändes skrämande i början av kursstarten var att vi skulle blogga, men jag insåg väldigt snabbt att det inte alls var svårt, utan riktigt roligt :-)
Att använda ipaden med barn är helt fantastisk. Varje gång blir man fasinerad över hur fort de lär sig. De gånger jag har haft med mig paddan till avdelningen har barnen varit helt överlyckliga! Genom kursens gång och har vi fått tips på bra appar som går att använda i vårt pedagogiska dokumentations arbete, vilket jag uppskattar. Det har varit en lärorik första del av kursen och ser framemot nästa moment!
tisdag 6 september 2011
Pedagogisk dokumentation- VAD, HUR och VARFÖR?
Jag kan finna olika sorters dokumentation på min avdelning. Vi arbetar med portfolio, fotoram, veckoplanering och dokumentation på väggarna.
Vad dokumenterar vi på björken?
I portfolion dokumenterar vi barnets samspel med andra och deras individuella utveckling så som motorisk, kognitiv, språklig och emotionell.
Enligt Wehner-Godée (2010:11) arbetar vi med våra portfolion utifrån ett utvecklingspsykolgiskt perspektiv. Detta är uppenbarligen vanligt att man i Sverige gör utvecklingspsykolgiska dokumentationer. Dessa teorier förmedlar hur barnet är och inte hur barnet handlar i ett pedagogiskt sammanhang. I Lpfö 98/10 står det att "arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande..." (Wiklund Dahl, 2011:56).
Vi dokumenterar även de olika projekt vi arbetar med, genom att använda väggarna som anslagstavla.
Lenz Taguchi (1997:33) beskriver i sin bok att genom dokumentation lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger, utan vi lär oss även något om barnet och hur det upplever, förstår och uttrycker omvärlden. Hon fortsätter med att förklara att "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation" Lenz Taguchi (1997:34).
Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att fotografera barnen i olika situationer. Ett visst urval av bilderna sätts ihop med barnens kommentarer om bilderna. Vi knyter även an bilderna till läroplanen och detta sätts sedan in i barnets portfolio.
Genom att sätta upp dokumentation på väggarna synliggör vi för barnen (och föräldrarna) vad vi har gjort. Denna typ av dokumentation som vi satte upp förra terminen var bilder som barnen själva hade tagit och kommenterat. Lenz Taguchi menar att "barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogerna, via bilder, målningar, utsagor etc" (1997:34) och att pedagogerna kan kommunicera tillbaka via dokumentationen.
Wehner-Godée säger "att i varje produkt hålls en process fången" (2010:22). Hon menar att det är processen man ska synliggöra med hjälp av dokumentationen och inte resultatet. Då skulle man i praktiken kunna göra så när våra barn var ute och fotograferade olika former att jag också hade t.ex. en kamera och fotografera barnen då de fotograferade för att fånga processen. Då man kan prata om vad gör du här? I stället för vad har du fotograferat?
Varför dokumenterar vi?
Enligt Lenz Taguchi (1997:12) kan dokumentationen ge oss information om var står jag/vi just nu och vårt förhållningssätt till barnen, kunskapen, lärandet, kollegorna eller föräldrarna. I vårt fall använder vi portfolion som underlag vid utvecklingssamtalen och barnen sitter gärna och bläddrar i dem tillsammans med sina kamrater. Varje termin arbetar vi med barnets portfolio då vi synliggör med bild och text vad barnet kan just nu. Med tanke på att barnets portfolio skapas under inskolningstiden och följder med under hela förskoletiden så synliggörs barnets lärande och utveckling under en längre tid.
I Lpfö 98/10 står det att "Förskolläraren ansvarar för att ge föräldrarna möjlighet till delaktighet i verksamheten..." (Wiklund Dahl, 2011:54) Många föräldrar uppskattar vår fotoram och veckoplanerare då de kan ta del av vad vi gör på förskolan och lättare kan samtala med barnen om detta hemma.
Sammanfattning
Vi är väldigt duktiga på att fotografera på min avdelning och detta är något som vi kan utveckla vidare. Hur kan man använda korten på ett effektivare sätt? Varför inte använda Movie maker/Photo Story mer i verksamheten och låta barnen vara delaktiga. Något som vi bör komma ihåg i vårt arbete med pedagogisk dokumentation är att barnen stimulerar sin nyfikenhet genom att få återbesöka sina egna och andras upplevelser, erfarenheter, känslor, reflektioner osv. och tolka dem på ett nytt sätt (Lenz Taguchi, 1997:66). Därför är det viktigt att man tillsammans med barnen återberättar vad som hände gången innan för att ska få möjlighet att utmana sina tankar och idéer.
Referenser:
Lenz Taguchi, Hellevi (1997) Varför Pedagogisk dokumentation? HLS Förlag, Stockholm
Wehner-Godee, Christina (2010) Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber, Stockholm
Wiklund Dahl, Eva (2006) Med läroplanen på fickan. Lpfö 98/10. Fortbildning, Stockholm.
Vad dokumenterar vi på björken?
I portfolion dokumenterar vi barnets samspel med andra och deras individuella utveckling så som motorisk, kognitiv, språklig och emotionell.
Enligt Wehner-Godée (2010:11) arbetar vi med våra portfolion utifrån ett utvecklingspsykolgiskt perspektiv. Detta är uppenbarligen vanligt att man i Sverige gör utvecklingspsykolgiska dokumentationer. Dessa teorier förmedlar hur barnet är och inte hur barnet handlar i ett pedagogiskt sammanhang. I Lpfö 98/10 står det att "arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande..." (Wiklund Dahl, 2011:56).
Lenz Taguchi (1997:33) beskriver i sin bok att genom dokumentation lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger, utan vi lär oss även något om barnet och hur det upplever, förstår och uttrycker omvärlden. Hon fortsätter med att förklara att "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation" Lenz Taguchi (1997:34).
Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att fotografera barnen i olika situationer. Ett visst urval av bilderna sätts ihop med barnens kommentarer om bilderna. Vi knyter även an bilderna till läroplanen och detta sätts sedan in i barnets portfolio.
Genom att sätta upp dokumentation på väggarna synliggör vi för barnen (och föräldrarna) vad vi har gjort. Denna typ av dokumentation som vi satte upp förra terminen var bilder som barnen själva hade tagit och kommenterat. Lenz Taguchi menar att "barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogerna, via bilder, målningar, utsagor etc" (1997:34) och att pedagogerna kan kommunicera tillbaka via dokumentationen.
Wehner-Godée säger "att i varje produkt hålls en process fången" (2010:22). Hon menar att det är processen man ska synliggöra med hjälp av dokumentationen och inte resultatet. Då skulle man i praktiken kunna göra så när våra barn var ute och fotograferade olika former att jag också hade t.ex. en kamera och fotografera barnen då de fotograferade för att fånga processen. Då man kan prata om vad gör du här? I stället för vad har du fotograferat? Varför dokumenterar vi?
Enligt Lenz Taguchi (1997:12) kan dokumentationen ge oss information om var står jag/vi just nu och vårt förhållningssätt till barnen, kunskapen, lärandet, kollegorna eller föräldrarna. I vårt fall använder vi portfolion som underlag vid utvecklingssamtalen och barnen sitter gärna och bläddrar i dem tillsammans med sina kamrater. Varje termin arbetar vi med barnets portfolio då vi synliggör med bild och text vad barnet kan just nu. Med tanke på att barnets portfolio skapas under inskolningstiden och följder med under hela förskoletiden så synliggörs barnets lärande och utveckling under en längre tid.
I Lpfö 98/10 står det att "Förskolläraren ansvarar för att ge föräldrarna möjlighet till delaktighet i verksamheten..." (Wiklund Dahl, 2011:54) Många föräldrar uppskattar vår fotoram och veckoplanerare då de kan ta del av vad vi gör på förskolan och lättare kan samtala med barnen om detta hemma.
Sammanfattning
Vi är väldigt duktiga på att fotografera på min avdelning och detta är något som vi kan utveckla vidare. Hur kan man använda korten på ett effektivare sätt? Varför inte använda Movie maker/Photo Story mer i verksamheten och låta barnen vara delaktiga. Något som vi bör komma ihåg i vårt arbete med pedagogisk dokumentation är att barnen stimulerar sin nyfikenhet genom att få återbesöka sina egna och andras upplevelser, erfarenheter, känslor, reflektioner osv. och tolka dem på ett nytt sätt (Lenz Taguchi, 1997:66). Därför är det viktigt att man tillsammans med barnen återberättar vad som hände gången innan för att ska få möjlighet att utmana sina tankar och idéer.
Referenser:
Lenz Taguchi, Hellevi (1997) Varför Pedagogisk dokumentation? HLS Förlag, Stockholm
Wehner-Godee, Christina (2010) Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber, Stockholm
Wiklund Dahl, Eva (2006) Med läroplanen på fickan. Lpfö 98/10. Fortbildning, Stockholm.
söndag 21 augusti 2011
Jag och ipaden
I fredags hade jag med mig paddan till jobbet :-)
Jag testade appen Match Bingo med några barn. Barnen tyckte det var roligt med de skojiga figurerna. Barnen som var i treårsåldern som var med och spelade hade lite svårt då de inte kunde hela talföljden och hur siffrorna ser ut. Däremot passade spelet barnet som var fem år. För att hjälpa dem räknade vi på mina fingrar och när de inte räckte till så plockade jag fram klossar och använde. Ja ser framemot att spela Match Bingo fler gånger med barnen på jobbet.
Jag har märkt det att barnen är väldigt nyfikna när jag tar fram paddan och vill gärna testa. Jag har bl.a. Appen Talking Baby Monkey. Barnen trycker och testar och hittar nya funktioner som apan gör, som inte ens jag hittar... Det är även roligt och se när de härmar ljuden. En del av programen är engelska och det är helt underbart att höra barnen försöka härma, t.ex. "god by" och "Very good".
- Posted using BlogPress from my iPad
Jag testade appen Match Bingo med några barn. Barnen tyckte det var roligt med de skojiga figurerna. Barnen som var i treårsåldern som var med och spelade hade lite svårt då de inte kunde hela talföljden och hur siffrorna ser ut. Däremot passade spelet barnet som var fem år. För att hjälpa dem räknade vi på mina fingrar och när de inte räckte till så plockade jag fram klossar och använde. Ja ser framemot att spela Match Bingo fler gånger med barnen på jobbet.
Jag har märkt det att barnen är väldigt nyfikna när jag tar fram paddan och vill gärna testa. Jag har bl.a. Appen Talking Baby Monkey. Barnen trycker och testar och hittar nya funktioner som apan gör, som inte ens jag hittar... Det är även roligt och se när de härmar ljuden. En del av programen är engelska och det är helt underbart att höra barnen försöka härma, t.ex. "god by" och "Very good".
- Posted using BlogPress from my iPad
måndag 15 augusti 2011
Den svårfångade reflektionen
Jag insåg när jag läste boken att ordet reflektion verkligen är svårt att sätta fingret på. Vad är egentligen reflektion och hur gör man när man reflekterar?
Ofta ska det reflekteras i arbetslaget och i andra gruppkonstelationer, men reflekterar vi verkligen eller byter vi bara erfarenheter med varandra? Har vi samma defininiering på ordet reflektion i arbetslaget? Hur djup måste en reflektion vara?
Enligt boken (s.5) är reflektion målinriktad och ska utveckla nya tankemönstrar och söka lösningar på frågeställningar.
För att kunna utföra en reflektion behöver man en metod, som hjälper en att bearbeta materialet som man har samlat in. Man kan bearbeta materialet efter ett syfte eller ett mål man har. Man kan också se det ur olika synvinklar vad, varför och hur.
Ofta kan man byta ut ordet reflektion mot fundera, överväga, ta i beaktande och medvetandegöra. Reflektion kan kallas metareflektion dvs. Tankar om tankar (s.35).
Man måste ha/veta en situation för att kunna reflektera. Både Grimmett och Dewey menar att situationen är kärnan för att kunna reflektera. För att reflektera verksamheten måste vi ha en situation att reflektera där man ska få klarhet i något som är oklart. Denna klarhet ska förhoppningsvis utvecklas till något bättre (s.38).
Bl.a. är förskolans uppdrag att barnen skall ges möjlighet att reflektera och förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att reflektera.
Lärarutbildningskommitt'e menar "att det är genom reflektion hos individen som kunskap bildas" (s.59). De menar även att dagens läraryrke allt mer handlar om att "skapa förutsättning för att olika förmågor utvecklas hos den lärande människan" (s.59). Man har som lärare ett ansvar att kunna reflektera över sitt arbete, men även veta vilka kunskaper de olika situationerna begär.
Vilken metod man än väljer när man ska reflektera, börjar man alltid först att samla in data/situation. Man går igenom samma process men på olika sätt.
Se - förstå - handla
Fenomen - förståelse - slutsats/handling
Insamling av data - bearbetning - analys/slutsats
T.ex. när vi samlar information ser vi oftast bara en bråkdel. Syftet med insamling av data är att utvidga området, "så vi ser det som vi vanligtvis inte ser" (s.182).
En annan metod som tas upp i början av boken är forumspel. Denna metod kan ge olika öppningar och lösningar på problemet, eller något man vill förändra, men vet inte hur. I forumspel finns det inga korrekta svar. Denna metod gör att man måste reflektera över problemet. Vilka olika lösningar kan man testa? När man då är en grupp som gör forumspel, kan det komma fram lösningar som man aldrig själv hade tänkt på. Är detta något man kan använda i förskolegrupp med barn 3-5 år eller är det mer till för oss personal? Kan man göra ett typ av forumspel med handdocker för våra barn i förskolan?
Forumspelet är som bäst för oss när reflektionen handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera.
- Posted using BlogPress from my iPad
Ofta ska det reflekteras i arbetslaget och i andra gruppkonstelationer, men reflekterar vi verkligen eller byter vi bara erfarenheter med varandra? Har vi samma defininiering på ordet reflektion i arbetslaget? Hur djup måste en reflektion vara?
Enligt boken (s.5) är reflektion målinriktad och ska utveckla nya tankemönstrar och söka lösningar på frågeställningar.
För att kunna utföra en reflektion behöver man en metod, som hjälper en att bearbeta materialet som man har samlat in. Man kan bearbeta materialet efter ett syfte eller ett mål man har. Man kan också se det ur olika synvinklar vad, varför och hur.
Ofta kan man byta ut ordet reflektion mot fundera, överväga, ta i beaktande och medvetandegöra. Reflektion kan kallas metareflektion dvs. Tankar om tankar (s.35).
Man måste ha/veta en situation för att kunna reflektera. Både Grimmett och Dewey menar att situationen är kärnan för att kunna reflektera. För att reflektera verksamheten måste vi ha en situation att reflektera där man ska få klarhet i något som är oklart. Denna klarhet ska förhoppningsvis utvecklas till något bättre (s.38).
Bl.a. är förskolans uppdrag att barnen skall ges möjlighet att reflektera och förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att reflektera.
Lärarutbildningskommitt'e menar "att det är genom reflektion hos individen som kunskap bildas" (s.59). De menar även att dagens läraryrke allt mer handlar om att "skapa förutsättning för att olika förmågor utvecklas hos den lärande människan" (s.59). Man har som lärare ett ansvar att kunna reflektera över sitt arbete, men även veta vilka kunskaper de olika situationerna begär.
Vilken metod man än väljer när man ska reflektera, börjar man alltid först att samla in data/situation. Man går igenom samma process men på olika sätt.
Se - förstå - handla
Fenomen - förståelse - slutsats/handling
Insamling av data - bearbetning - analys/slutsats
T.ex. när vi samlar information ser vi oftast bara en bråkdel. Syftet med insamling av data är att utvidga området, "så vi ser det som vi vanligtvis inte ser" (s.182).
En annan metod som tas upp i början av boken är forumspel. Denna metod kan ge olika öppningar och lösningar på problemet, eller något man vill förändra, men vet inte hur. I forumspel finns det inga korrekta svar. Denna metod gör att man måste reflektera över problemet. Vilka olika lösningar kan man testa? När man då är en grupp som gör forumspel, kan det komma fram lösningar som man aldrig själv hade tänkt på. Är detta något man kan använda i förskolegrupp med barn 3-5 år eller är det mer till för oss personal? Kan man göra ett typ av forumspel med handdocker för våra barn i förskolan?
Forumspelet är som bäst för oss när reflektionen handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera.
- Posted using BlogPress from my iPad
torsdag 23 juni 2011
Föreläsning tillsammans med min ipad
Igår var jag på en föreläsning och varför inte ta med padda!? Var lite orolig om det skulle vara jobbigt att ha paddan i knäet och skriva samtidigt. Men det var det inte, måste säga att det var väldigt smidigt att skriva anteckningarna på paddan. Efteråt kunde jag lätt gå igenom mina anteckningar; läsa, reflektera och göra kommentarer hur enkelt som helst utan att det blev kladdigt/oläsligt. Paddan får gärna följa med fler gånger på föreläsningar :-)
- Posted using BlogPress from my iPad
- Posted using BlogPress from my iPad
fredag 27 maj 2011
Jag och ipaden
Igår på kursstarten fick vi varsin iPad som vi ska använda under kursens gång och sedan i vårt arbete på enheten. Jag hade aldrig tidigare hållt I en iPad (eller en iphone eller liknande) så detta var en ny och spännande upplevelse. Men det var bara att börja utforska ipaden och insåg väldigt fort att det inte skulle bli några större problem att lära sig denna nya it-teknik.
Självklart så var jag tvungen att testa ipaden på min 2-åriga son, som direkt flög på den och började trycka överallt. Efter jag hade hittat var man satte på ljudet så blev det extra kul att spela spelen :-) Maken kunde inte heller hålla sig helt ifrån ipaden ;-)
Idag är det arbetsdag och ipaden ska såklart få följa med.
Självklart så var jag tvungen att testa ipaden på min 2-åriga son, som direkt flög på den och började trycka överallt. Efter jag hade hittat var man satte på ljudet så blev det extra kul att spela spelen :-) Maken kunde inte heller hålla sig helt ifrån ipaden ;-)
Idag är det arbetsdag och ipaden ska såklart få följa med.
torsdag 26 maj 2011
Vad är pedagogisk dokumentation för mig?
Nu sitter man här på kursstarten pedagogisk dokumentation med it som stöd som man har längtat efter :-) Detta kommer att bli en utmaning då vi har som uppgift att bl.a. Blogga vilket jag aldrig har gjort, men kul ska det bli!
Men vad är nu pedagogisk dokumentation för mig?
Hur dokumenterar jag?
Bilder är det vanigaste sättet. Sedan skriver jag ner mina egna reflektioner om hur t.ex.en samling har gått. Bilderna laddar vi upp i vår fotoram och vi gör collage med bilderna och barnens reflektioner. Vi använder även bilderna när vi gör barnens portfolio.
Vad är det jag dokumenterar?
barnens lärande och utveckling enskilt och i grupp.
Varför dokumenterar jag?
För att synliggöra mitt och barnens arbete och utveckling. För att knyta an mitt uppdrag med Lpfö.
Men vad är nu pedagogisk dokumentation för mig?
Hur dokumenterar jag?
Bilder är det vanigaste sättet. Sedan skriver jag ner mina egna reflektioner om hur t.ex.en samling har gått. Bilderna laddar vi upp i vår fotoram och vi gör collage med bilderna och barnens reflektioner. Vi använder även bilderna när vi gör barnens portfolio.
Vad är det jag dokumenterar?
barnens lärande och utveckling enskilt och i grupp.
Varför dokumenterar jag?
För att synliggöra mitt och barnens arbete och utveckling. För att knyta an mitt uppdrag med Lpfö.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)