När vi fick uppgiften var det självklart för mig att jag skulle dokumentera något vi arbetade med på avdelningen. I juletid startade vi upp ett lite projekt som jag dokumenterade flitigt. Jag hade en idé, men jag visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det med uppgiften.
På enheten är ett av våra fyra arbetsområden pedagogisk dokumentation. Därför blev mitt arbetslag och min förskolechef min målgrupp. Förhoppningsvis ska vi kunna använda denna film som inspiration i vårt utvecklingsarbete om pedagogisk dokumentation. Under denna kurs har jag börjat fundera mer och mer på hur man kan använda sociala medier och digitala verktyg i vårt arbete med barnen och kontakten med föräldrarna. Därför vill jag rikta mig även till föräldrarna, för att synliggöra vårt arbete som sker på förskolan. Jag vill även se vilken respons man får från föräldrarna, om detta kan vara ett av framtidens verktyg. Jag hade först funderingar på om jag även skulle rikta mig mot barnen för det är ju ändå deras lärande process som jag har dokumenterat, men insåg utifrån min idé att jag inte skulle lyckas fånga barnen med denna film. Det är precis som Granath tar upp i boken att varje målgrupp måste bemötas på sin nivå (2006:39).
Utifrån min idé var det dokumentärfilm som kändes som det självklara valet. Med tanke på att jag inte har några erfarenheter av att göra film så stirrade jag mig först blind på vilken ordning man "måste" göra en film i. Jag trodde helt enkel att efter synopsis, ska man göra ett storyboard och ett manus innan man kan börja filma. Därför blev jag lättad och tankeverksamheten sattes igång igen efter ha läst kapitlet om dokumentärfilm. Här förklarar Granath att man som dokumentärfilmare kan gå in i en miljö och filma allt som händer. Det material som man får kan då bli underlaget till det man vill berätta. Därför blir manusarbetet beroende av det man har filmat. Som dokumentärfilmare kan man skapa handlingen vid klippbordet när man redigerar (2006:136). Detta var precis så jag gjorde, samlade på mig en massa material och när jag sedan redigerade växte min film fram. Under tiden jag samlade in mitt material gjorde jag det "viktigaste" manuset, som var det vi skulle använda med barnen när de skulle spela teater. Därför gjorde jag först ett storybord för själva julteatern, för att kunna skriva ett manus utefter det. När jag sedan satte ihop mitt manus så delade jag upp det i tre delar för att det skulle bli tydligare. Första delen handlar om arbetet då barnen introduceras i sagan och karaktärerna. Vi får höra barnens tankar om boken via berättaren och vi får se barnens arbete med att skapa figurerna. Vi möter även några barn som skapat sin egen saga som de spelar för kompisarna. När figurerna är klara så får barnen träna. Alla som vill får spela teatern. Del två handlar om själva teatern när barnen har premiär för sina kompisar och barnen på yngrebarns avdelningen. Tredje delen handlar om barnens tankar om arbetet med sagan efter premiären och jag som filmskapare tackar de medverkande. Jag valde att använda mig av den amerikanska stilen när jag skrev manuset, för att få en tydlig överblick. Fast när jag la upp manuset på bloggen fick jag inte den att se exakt ut som den form som den amerikanske stilen ska ha. Enligt Granath ska ett filmmanus skrivas i presens (nutid) och manuset är ihop satt av scener. Man ska beskriva det som sker i bilden vid varje scen och en scen är ett händelseförlopp som man filmar utan att flytta kameran (2006:48). Här är jag mycket medveten om att jag inte har lyckat få scenerna rätt. T.ex. scen sex ska egentligen vara uppdelad i fyra scener och scen 14 ska vara uppdelad i fem scener. Att det har blivit så här beror mycket på att jag gör ett bildspel till bakgrundsmusik. Manuset är inte helt i presens då jag dikterat det barnen har sagt till mig. I manuset kan man läsa att i stort sätt allt inspelar sig INT (inne), då detta har varit ett inne projekt för oss. Det är i del två om tomteteatern då tomten är "ute" som jag har använt mig av EXT.
Då vi skulle ha den stora premiären och spela vår tomteteater var jag sjuk och kunde inte filma och följa mitt storyboard. Dock har jag underbara kollegor som tog ett eget initiativ och filmade så jag kunde få material till filmen. Däremot hade de ingen aning om hur jag tänkte filma med in och ut zoomning, då jag inte hade delgett dem storybordet, därför har allt blivit filmat i samma vinkel. Jag måste säga efter ha tittat igenom materialet från premiären, hur duktiga barnen är och hur otroligt mycket de har lärt sig. I filmen visar jag ett av de uppträdena där man ser och HÖR att ett lärande har skett. Denna pojke som vi får se har lärt sig sagan i stort sätt utantill och upprepar berättaren eller ligger ett steg förre berättaren under hela uppträdandet. Vi har inte tränat texten med barnen utan vi har hela tiden läst manuset när de har spelat teatern.
Jag har lärt mig att utifrån en idé kan man skapa fantastiska filmer tillsammans med barnen som synliggör vår verksamhet och viken kunskap barnen berikas i vårt arbete. Att använda sig av film är ett fantastisk verktyg som jag hoppas att vi ska börja använda oss av mer och mer. Vi har börjat diskutera att vi ska använda oss av våra ipads på avdelningen till att fotografera och filma för att kunna använda det i våra samtal med föräldrarna.
Jag har blivit en erfarenhet rikare :-)
Kurslitteratur
Granath, Thomas (2006) Manus och dramaturgi för film. Liber, Malmö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar